Härlig morgon, förutom väderet då. Klockan ringde halv sex, då utbrister Amanda som då krypit upp hos mig.

- Det är inte morgon nu.

Men för en hurtbulle som jag, så är det precis perfekt tid för morgonpromenad.

Åter hemma hade resten av familjen vaknat till liv. Mathias skulle till jobbet och barnen skulle in i duschen.

Idag blev det dagen till ära även nyklippta.

Väskan packad med regnkläder stid vi redo för att gå. Typsikt nog kom det små droppar regn på vägen till dagis. Men inte värre än att vi hann till dagis utan att bli allt för blöta.

Texas tyckte det var lite jobbigt att bli lämnad, nu när han varit hemma så länge. Amanda därimot hon hade saknat dagis så mycket, så fort vi hann innan för dörren till hennes avdelning och skorna var av, ville hon vinka i fönstret. Medan jag bytte ett par ord med hennes fröken, stod Amanda och sa:

- Gå nu!

Så här var det inga tal om seprationsångest

Nu har jag fått i mig min frukost, jobbet kallar om en stund.

Ha en fin dag!