Idag har dagen rullat på i en jämn takt. Jobbade ett dagpass, kom hem skapligt. Så vi åkte in till stan för att lämna grejer på busfrö. För pengarna som jag hade innestående köpte jag en jättestor måne till Texas rum. Och Amanda fick köpa sig en docka och en liten studsmatta till den, en liten docka fick hon på köpet, riktigt schysst.

Kvällen drog iväg och Mathias åkte in till speedwayn. Barnen busade på Amandas rum. Jag skrattade så jag låg dubbelvikt. Vilken underbart härliga barn jag har. Det syns att Texas är helt med på noterna, trots att han ännu inte är så gammal. Han lekte tittut med Amanda, han satte sig på huk (hållandes i sängen) och sedan ställde sig upp och drog iväg lejonvrål, så fortsatte dom ett tag. Lika roligt varje gång. Sedan började Amanda att bädda åt sin docka på golvet, så hon la docksängsmadrassen på golvet, då kryper Texas i full fart mot den och slänger sig på madrassen i tron att hon bäddat åt honom. Så en stund går åt till att tjivas om vem som ska få ligga på madrassen.

Jag är så glad att de leker så bra med varann. Givetvis måste jag säga händer så klart att det blir lite hårdhänt, men det är bara barn och i studens hetta, men såklart får den som puttades, slog (oftast Amanda, än så länge) säga förlåt.

När pyjamasen var på och vällingen i magen hos Texas la jag honom och han somande ovaggad.

Imorgon väntar en till dag med bus, upptåg och skratt. Amandas bästa vän kommer med sin familj. Så nu håller jag tummarna för vackert väder så dagen kan spenderas ute.

Nu var det ett tag sedan jag skrev senast.

Det har blivit lite dagsutlykter och trevligheter med familjen. Som nu senast i fredags då vi begav oss till tivolit i hamnen. Amanda fick åka en del karuseller och även visade prov på stort mod. En hög uppblåsbar rutschkana, säkerligen 5 meter, vågade Amanda själv klättra upp för och åka ner på, men med en skräckblandad förtjusning. Oj oj, men hon åkte 4 gånger.

Jag och Amanda tittade även på utsikten i ett parisehjul och kände på fart och fläkt i en berg-och-dalbana.

Dagen efter var det trolleri i stadsparken. Väldigt uppskattat av Amanda, han var mycket duktig.

Men helgen har inte bara inneburit glädje. Utan även mycket tankar och känslor kring det vansinniga våldet i Norge. Det är svårt att gräppa och ta in. Det är så overkligt, likt en thriller på film. Men tyvärr är detta verklighet och den är så mycket råare och grymmare är vad jag någonsin vågat tro.

Jag sänder massa tankar till offrens anhöriga och alla skadade och deras anhöriga, i detta helvete de nu går igenom.

Så var öndagen snart förbi och jobbat klart för idag. Imorgon är sista dagen sen kommer äntligen en ledig dag. Som jag längtat, även om jag haft det kanon på jobbet, så känner jag nu att två lediga sitter fint! Även ledig helg, var ett par veckor sen sist.

Blir att snart krypa ner och sova, klockan ringer tidigt imorgon. Men först blir det lite häng i soffan.

För 1 år sedan vid denna tidpunkt, höll jag min älskade son i mina armar och kysste hans sammetslena hud. Våran familj växte och blev fulländad.

Månaderna gick och på ett litet kick så är han nu en stor kille som utvecklas i rask takt.

Hans dag ska nu firas med tårta och sång och en drös med kramar och pussar...och en och annan present.

En ledig förmiddag och den spenderades vid gränsö kanal med lite fika och glada barn. Årets jippo kanalsimmet var i antågande och trots massor av bilar så var antalet människor i vattnet med roliga huvudbonader färre än de som stod och hejade på. Men solen visade sig ibland och då kändes det inte helt dumt ändå att sitta i det lite för torra gräset med en kanelbulle och cola.

Morgondagens lediga timmar kommer bjuda på 1-årskalas. Texas ska firas av mor och farföräldrarna. Det ska för enkelhetens skull göras små tårtbakelser av rulltårta, grädde och stora härliga blåbär. Enkelt men ta mig tusan så gott!

Nu vankas jobb, men är åter på hemmaplan kring nio ikväll. Så det känns helt ok.

Nu har tatueringen som pryder min högerarm börjat att läka och se fin ut, får nästa vecka visa upp den i studion så han får föreviga den.

Ja, nu ska jag packa i lite skojsit i väskan sen drar jag!

Efter en lång diskussion så har jag helt tappat tron. Jag bli illa berörd, förbannad men samtidigt tänds en gnista av hopp. Viljan att få kvinnor att inse att min kropp är MIN kropp, ingen får röra den utan mitt tillstånd.

Bli aldrig berusad, var aldrig för lättklädd, flörta aldrig med en man, följ aldrig med en man hem, gör inte fysiskt motstånd eller skrik....

...för då får du skylla dig själv om du blir våldtagen anser var femte ungdom mellan 15-25. Sjukt.

Hon borde ha tänkt sig för innan hon klev utanför dörren i en lite för tajt kjol eller för urringad topp så tuttarna nästan ramlar ut. Jag behöver inte ens yttra mig om vad min åsikt är, jag hoppas att ni kvinnor och män som läser är så pass kloka så ni fattar ändå vad jag anser.

Ska vi undvika våldtäkter genom att låta kvinnor bära polotröja och jeans, även mitt i högsommarvärmen för att undvika blickar från kåta män.

 Ska vi kvinnor även be om ursäkt till våra män om de misshandlar oss, för att vi provocerade dom och de var tvunga att hytta med näven och spräcka våran läpp och ge en blåtira. Är det den åsikten vi vill att våra barn ska få med sig i livet, att är du man, ta för dig och är du kvinna klä på dig!

Ett nej är ett nej och kommer föralltid vara ett NEJ!!

Efter en tupplur i soffan innan dagens arbetspass, känner jag mig skapligt pigg. Så den gjorde säkert gott.

Innan var vi bort till lekparken så barnen fick gunga, vilket var uppskattat. När Amanda tyckte att vi kunde gå hem så gjorde vi det och började med lunchen.

Det känns ändå rätt okej att jobba denna helg och därefter alla dagar nästa vecka, även helgen. För sedan börjar det lugna sig lite och då måste vi hitta på något med familjen känner jag, en heldag med barnen.

Nu är det dags att sätta sig i en stekhet bil...och mot Gamleby!!