ÄNTLIGEN! Fick vi tummen ur...och rensade jordgubbslandet. Så nu har vi en överlycklig tjej som ständigt frågade vart "gubbarna" var.

Att se Texas och Amanda, sida vi sida, skratta, busa och kramas. Då ler mitt mammahjärta. Texas nyfikenhet, hans skratt, hans tindrade ögon, hans glädje när han ser Amanda eller när han står i sin spjälsäng och ler sitt morgonleende. Varje minut i hans närvaro suger jag in och memorerar i minnet. Nu är han snart ingen bebis längre och tiden då dagis börjar närmar sig.

Men samtidigt är det en spännade tid, det händer mycket, och ser man på Amanda förstår vi att på bara 3 år så händer det en hel del.