Nu var det ett tag sedan jag skrev senast.

Det har blivit lite dagsutlykter och trevligheter med familjen. Som nu senast i fredags då vi begav oss till tivolit i hamnen. Amanda fick åka en del karuseller och även visade prov på stort mod. En hög uppblåsbar rutschkana, säkerligen 5 meter, vågade Amanda själv klättra upp för och åka ner på, men med en skräckblandad förtjusning. Oj oj, men hon åkte 4 gånger.

Jag och Amanda tittade även på utsikten i ett parisehjul och kände på fart och fläkt i en berg-och-dalbana.

Dagen efter var det trolleri i stadsparken. Väldigt uppskattat av Amanda, han var mycket duktig.

Men helgen har inte bara inneburit glädje. Utan även mycket tankar och känslor kring det vansinniga våldet i Norge. Det är svårt att gräppa och ta in. Det är så overkligt, likt en thriller på film. Men tyvärr är detta verklighet och den är så mycket råare och grymmare är vad jag någonsin vågat tro.

Jag sänder massa tankar till offrens anhöriga och alla skadade och deras anhöriga, i detta helvete de nu går igenom.