Igår var det första gången för jogging nere på VO. Det kom mycket tjejer. Vi fick dela in oss i två grupper, en för de som ville jogga 2,5 km och de som ville jogga 5 km. Jag valde den förstnämda gruppen. Men mitt delmål är siktat på att en måndag, då träning är, att ta 5 km. Sedan fortsätter mina mål framåt och spikrakt uppåt.

Jag har märkt hur jag tänkt om, än om jag bara spolar tillbaka tiden knappt ett halvår. Hur jag inte alls hade lust att vara igång, att hur gott det smakade med godis och snacks framför tv:n, även under vardagarna, som jag nu förstår berodde på tristess. Hur jag innan kunde göra mig ett par smörgåsar, nästan tre stycken på kvällen bara för ha något att göra, inte av hunger. 

Men i slutet av mars, hux flux så bestämde jag mig för att ta Bella på en morgonpromenad, innan jobbet och innan Mathias skulle till jobbet. Detta blev en vana och ju mer jag gick desto skönare blev det, att gå ut och gå trots regn och snöblask var inget hinder, jag slutade att sätta hinder för mig själv, jag slutade att ge mig själv dåliga bortförklaringar.

I och med den dagliga motionen, började vi även att äta bättre. Tänka på vad vi stoppade i oss. Att äta mindre portioner, och fördelen med det är att det helt plötsligt finns rester kvar att frysa in. :)

De enda jag har förbjudit mig själv är att dricka läsk, redig sockerbov och småäta. Annars äter jag allt, med måtta. Våra annars vanliga godispåsar kunde välla över, men nu det är en stor skillnad. Och sedan häller jag godiset i en mindre skål och när den är slut så är det slut. Och jag unnar mig detta någon gång i bland, på helgerna.

Nu har det gått ca 6 veckor sedan både jag och Mathias ändrade våran syn och resultatet av det är att jag gått ner 8 kg,hoppat in två hål på bältet ( så nu måste jag köpa nytt bälte, för hålen har tagit slut....hihih) 

Jag är mäkta stolt och jag mig själv en klapp på axlen.

Jag har jag gjort den bästa investeringen man någonsin kan göra, i sig själv, och det känns bra!